angelägenhet
jag läste precis en krönika om angelägenhet, det stämmer så bra in på en vän till mig, mich själv också..
jag träffade en kille på en fest förra helgen, jag längtar efter honom. jag längtar efter hans närhet och hans ömhet. hur kan man längta efter en människa man träffat en gång, och som man knappt minns utseendet på.. jag har en suddig bild av honom som blond, brunögd.. mer? det minns jag inte. men jag längtar efter honom. och jag ser oss två tillsammans i en lägenhet på östermalm, vi har inrett lägenheten mordent, tidlös men med vackra och genomtänkta detaljer. vi lagar en underbart god pizza med recept från en vän som är utbildad kock i Italien. vi har perfekta och fina tillställningar på helgerna där vi bjuder hem vännerna på middagar, vinkvällar och cocktailpartyn, vi klär oss snyggt varje dag och sover i lakan från egypten. han är utbildad massör och masserar mig till söms varje kväll när vi inte har vilt, hett och romantiskt sex.. och när vi har sex, använder han sig ofta av massage i förspelet. han håller mig stolt i handen när vi går på stan, och älskar att se mig osminkad, pussar mig inför hans kompisar och använder ord som älskling, honey, gumman, baby, snuttan och skruttan.. trots att hans kompisar retar honom för det. vi lever ett lyckligt liv tillsammans.
och jag ser oss framför mig.. hur vi ska träffas för en andra dejt. vi ska hälsa på varandra och innan han hinner öppna munnen har jag hunnit tänka mig ett eventuellt liv tillsammans med honom och redan smakat på mitt förnamn till hans efternamn.
det är skrämmande men så himla träffsäkert!
det är okej att vara angelägen, men det något man absolut inte får visa.. då blir man lämnad direkt och hinner inte ens få en klar bild av den där blonda.. brunögda (kanske blåögda) killen.
jag har haft en bra dag,
tackar och bockar
H
(det som skrivs är inte sant. men bara för att skriva exempelvis hur det kan vara)
